9,5

Du vet den där papperstussen som far omkring över vägen och låter vinden ta tag i sig alldeles för lätt? Som snubblar och snavar tills formen nått oigenkännlighet. Det kan ta lång tid att veckla upp sig igen, kanske rent av decennier. Men så länge får man inte finnas och försöka återutveckla sig. För ett enkelt papper finns kanske bara en chans. Lite för mycket lotteri, som för mycket regn om hösten. För mycket papper i papper. För mycket människa i en människa.