No 17

Ibland en mycket relevant fråga.

No 16

   
   Kick ass!

No 15

Tillvaron är allmänt förvirrande, världen verkar ha blivit fullständigt galen och även rent privat kastas jag mellan hopp och förtvivlan. Förutom det är väl allt som vanligt. Läkarbesök, läkarbesök o läkarbesök. Däremellan jobbar jag häcken av mig i min egna speedade version av mig själv, både på jobbet och hemma. Sena kvällar och nätter photoshopar jag mig till sömns (döds) och försöker klämma in idéer om hur den kommande fotobloggen ska se ut som jag lagt på mycket sval is. Jag är trött. Under samtalet härom dagen hörde jag mig själv säga att jag trodde mig ha blivit bättre på att leva i nuet för att överhuvudtaget orka, än jag lyckades med förut. Problemet som jag inte tog upp är att det är frustrerande att bara kunna leva i nuet, det hade varit en dröm om jag hade kunnat planera små saker i mitt liv, inga livsavgörande saker, bara som t.ex. att kunna planera en campingvecka i tält under en gran i långtbortistan, eller att jag kan vara på jobbet imorgon. Istället är nuet stället som jag förvisas till, dag som natt. Om dygnet hade haft fler timmar hade jag även jobbat som volontär och sekreterare för alla ensamstående föräldrar med funktionshindrade barn, ja nu är jag näst intill expert. En självutnämnd sådan kanske, men jag vill påstå att jag skulle vara till nytta för den som precis hamnat där och som inte ännu kommit till insikten om att man måste göra allt själv. Man måste tänka åt många andra också, vara mycket envis och tala om för omvärlden vart man vill att sina skåp ska stå. Även när de behöver flyttas. Man blir trött av allt stridande, speciellt när det inte ligger i ens rätta natur att vara sådan. Ja, jag kommer förmodligen att bli en lite ihärdigare bloggare när det blir lugnare igen, men tills dess kan det bli så här glest och sporadiskt.